Zoro Perona Bara för att du var där

DU LÄSER


Zoro Perona Bara för att du var där

fanfiction

Kärleken blomstrar på en dyster ö mellan två personer som tycktes inte ha något gemensamt. Att vara tillsammans med någon varje dag, kan ändra saker på bättre eller värre. Jag har haft den här historien ett tag nu och jag tänkte att jag lika bra kunde publicera den. Per...

#ghostprincessperona #citron- #nsfw #en bit #perona #peronaxzoro #roman #Roronoa #Lolonoa Zoro #Zoro #zoroxperona

En stormig natt

847 4 0 Writer: Disoryented av Disoryented
förbi Disoryented Följ Dela
  • Dela via e-post
  • Rapportera historien
Skicka Skicka till vän Dela
  • Dela via e-post
  • Rapportera historien

Klockan 19.00 var det fortfarande relativt tidigt men på den här ön var det redan korsvart. Zoro hade lämnat för att träna i skogen som vanligt och Perona var mitt på att förbereda middagen. Mihawk var borta med en del affärer med världsregeringen. Perona tittade på Giant Clock som ligger mot väggen. Sju .... han är fortfarande inte tillbaka ännu. Kom på nästan två år Zoro. Du har inte gått vilse nyligen. Vad händer idag? Hon var typ av orolig, även om hon visste att han var tillräckligt stark och inte behövde henne.

Vinden började plocka upp. 20.00. Okej allvarligt var är han. Jag svär att ... Ett starkt ljus dök upp när blixtnedslaget knäckte himlen och åskan brusade. Chockad Perona tittade utanför. Hon hade inte insett att det var detta mörk. Det fanns ingen måne. Zoro kunde troligen inte se någonting. Eller så gick han bara för att ta skydd mot stormen han visste närmade sig. Fortfarande kunde han inte stanna ute. Hon tog av förklädet och kastade det på bordet och sprang mot hallen. Hon var klädd i sin vanliga svarta klänning. Hon tog tag i paraplyet och drev upp den tunga dörren. Den kalla vinden slog henne i ansiktet. Det höll redan på och det blev bara värre. Hon öppnade sitt paraply och gick in i striden. Det var mörkt. Hon kunde lätt ta fram kanten på skogen. Hon tog fart i den riktningen. Kämpar för att hålla hennes paraply stadigt för den brusande vinden. Damn the Grand-line. Hon började flyga men insåg att det skulle vara dumt eftersom hon gick mot vinden. Till fots är det att hon mumlade. Hon nådde skogen. Det höga ljudet av kvistar och blad i vinden kunde höras.


Hon skissa ögonen. 'Zoro !!!' Vinden tjutade högt och dämpar hennes rop. Hon blev ännu mer orolig. Hon fortsatte att skrika hans namn när hon gick in i skogen mer. 'Zoro !!!' Kanten på hennes klänning var täckt med våta löv och lera från alla promenader och hon hade fortfarande inte hittat honom. Hon nådde äntligen ruinerna mitt i djungeln .... vinden var mycket tyngre för henne eftersom det var ett öppet fält igen. 'Zoro !!!' BlixtÅskknall'. Hon skänkte och vinden drog bort paraplyet. 'Nej!' I mörkret kunde hon inte ens se var det flög. Hopplöst försökte hon skanna området och skrek: 'Zorooo !!!'

Zoro satt mellan några av stenarna i de fallna ruinerna. Det var inte snyggt men det var torrt. Han hade avkänt stormen närmar sig och hoppades att den skulle spränga men tydligen hade den andra planer. Det var otäckt också.
'Orooo'. Han tittade upp och skiftade öronen. Han var säker på att han hörde någon. Innan hon skrek det igen visste han det. 'Zorooo !!' 'Perona'. Han hoppade på fötterna och sprang ut i regnet. Varför skulle hon komma ut i stormen ?!

Han kunde inte se någonting. Så han lugnade sig och fokuserade sin Haki. Han avkände hennes närvaro vid klockan 1 från var han stod och började springa till henne. Den här tjejen. Han visste var hon också var. Nära avsatsen till det gamla templet.

'Zoroo !!' Perona skrek hjälplöst. Brickorna under hennes fötter var hala. Är jag nära templet tänkte hon. Jag borde vara noga med att leda ... ett stort vindkraft slog henne som en lastbil och hon tappade balansen. Det som hon skulle vara försiktig med hade kommit att bita henne. Hon gled av avsatsen. Hon ville använda sina krafter för att stoppa luften men den starka vinden hade inget av det och pressade henne tillbaka. Hon föll hårt på klipporna och slog i huvudet. Slagen ut rullade hon hela vägen innan hon slog ner på de trasiga brickorna nedan.

Zoro rusade genom den kalla mörka natten fylld av regn och tjutande vindar. Skriket hade slutat. 'Perona! Han skrek. Han nådde avsatsen men det fanns inget spår av henne. Det ögonblick som han tittade ner. Belysningen tände upp himlen och han kunde se den hemska scenen. Perona låg längst ner på avsatsen som en docka, rörlig. Sekunder gick när han hoppade ner kanten och höll henne i armarna. 'Perona'.